Det är inte ovanligt att det blir oväder när Frida och jag umgås. Denna dagen kändes väldigt välbekant när den skedde, och minst lika bra och rolig som våra dagar alltid blir. 

Det var sommarens varmaste dag (vi borde anat oråd) och vi gick och badade, eller för att slippa gå igenom kohagen med de vita läskiga korna tog vi bilen en omväg så att vi kunde gå igenom kohagen med röda snälla korna i stället. Ribbingsnäs lilla badplats, eller glänta kanske, var proppfull av människor som ville svalka sig. Vi träffade massor av trevliga grannar, gamla klasskompisar, Fridas bror och flera av hans vänner. När vi badat och ätit vår medhavda picknick började himlen fyllas med moln så vi tog oss hem igen. Sedan gjorde vi något som vi gjort många sommardagar förut; satt på verandan och tittade på ovädret. Efter det säkert något som vi gjort ännu fler gånger; drack te och åt skorpor till en ganska dålig film men som vi kände oss tvugna att se klart. En sån där härlig Frida-Linea-dag full med dålig humor, sötsaker och oväder.

 

En kväll då det var sådär härligt varmt som jag vill minnas att de flesta kvällarna var i somras bestämde jag mig för att sova utomhus. Mamma har sovit på en tältsäng på altanen hela sommaren så jag bar ut sängen i trädgården. (Jag var lite rädd för att kryp och sniglar skulle kunna klättra upp för väggen och sedan upp på mig så jag ställde den en bit ifrån.)

Det var lika mysigt som jag mindes det från sist jag sov ute. Stjärnhimlen, vinden i ansiktet, djurlätena från långt bort och så känslan av det hela.