Jag fyllde 25 år för några veckor sedan. För att fira detta hade jag födelsedagsfest en vecka senare. Jag ville ha en rolig fest där alla pratar med alla och det inte slutar med att alla sitter och dricker öl i soffan, som det känns som det lätt blir, därför bjöd jag in till cocktail party. Och alla hade gått in för det, det tyckte jag var väldigt roligt. Alla var verkligen väldigt fina och hen som ville ha en öl drack den ur ett cocktailglas. 

 

Dock läste jag på en vett och etikett-sida att cocktail party är ett slags förfest men jag ville ha kvar mina gäster betydligt längre än så, vilket de också var. Vi pratade, blandade drinkar, minglade, dansade och hade det bara väldigt trevligt. 

Mathildas kort på Robine, mig och Dilan. 

Mathilda själv.

Hittade ett filmtips som jag skrev för väldigt länge sedan men av någon anledning aldig postade.

Sibbe och jag såg denna filmen första gången förrförra sommaren, ute på balkongen invirade i ett täcke och åt vattenmelon. Jag vet inte om det påverkade själva filmupplevelsen men vi tyckte båda väldigt mycket om den här filmen.

Med fantastiska miljöer, kostymer och bilder.

Mina föräldrars hus, mitt barndomshem, mitt sommarboende, det hus jag alltid kommer att kalla hem. 

För ett tag sedan, då det enligt väderleksrapporten skulle vara den varmaste dagen i vår. Just den dagen hade vi ett hål på tre timmar så vi tyckte att det var passande med lunch i parken. 

Malin och jag har länge velat gå på Borås djurpark nu när hon bor i Borås. Men det har aldrig blivit av, förrän för några dagar sedan. Då tyckte vi att det minsann var dags. Kanske på grund av vetskapen om att hon snart flyttar därifrån.

Jag tycker om att gå på djurparker, det är som att gå in i en annan värld. Att för några timmar besöka ett annat land och glömma bort att utanför grindarna är livet som vanligt.

På valborg grillade vi i slottskogen, försökte värma oss på olika sätt, väntade på en brasa som tog evigheter att tända, lyssnade på musik, pratade och kvällen avslutades med spel hemma hos Emma. 

 

Svt har öppnat sitt arkiv och där kan man hitta mängder av bra gamla tv-program. Jag och Sibbe har kollat igenom Värsta språket och Reuter & Skoog. Sjätte dagen är en annan serie som finns att se där, och den är på många sätt ganska mystisk. Serien sändes år 1999 och Sebastian som då var tio år har berättat att han i flera år drömde mardrömmar om en viss scen. 

 

En ung flicka tar sitt liv på sin födelsedag. Ingen fårstår varför. Människor i hennes närhet börjar se och drömma mystiska saker, hennes pappas företag håller på med skumma affärer, pappan själv blir bara mer och mer otäck och samtidigt får man följa andra människors liv som beter sig ganska konstigt på olika sätt. 

Jag hittade den idag, har bara sett några avsnitt av totalt 24 men jag är helt fast.

Som sagt så åkte jag till Björnrike med Sebastians familj över påsk. Vi hade en väldigt härlig vecka och jag vågade åka utför! Efter en och en halv dag i backen vågade jag mig till och med på en röd backe. Men min favorit var ändå långsvängen, den var vacker, lång och lagom brant. 

Sebastian och jag gjorde lite olika saker varje dag. Första dagen spenderade vi i barnbacken på Martins avancerade skidor, andra köpte vi liftkort och hyrde nybörjarskidor och åkte i de "riktiga backarna", en dag åkte vi längdskidor, en dag stannade vi hemma och pluggade och sista dagen skidade vi över kalfjället. Men mycket tid spenderade vi i stugan, åt fantastiskt mysiga frukostar alla tillsammans, spelade sällskapsspel, bastade och slöade. 

Här kommer lite blandade bilder från veckan, tagna både med min kamera och mobilen. 

Kom just in från en dubbel springtur, det är sex kilometer. Jag är så stolt över mig själv och knappt trött alls.

 

I födelsedagspresent av mamma och pappa fick jag Martina Haags bok Heja heja. Jag har med mig den överallt och är lite ledsen över att den snart är utläst. Den är så inspirerande!

Jag har varit fast i mina tre kilometer ganska länge och det har känts helt omöjligt att utöka dem. Men nu tusan ska jag bevisa för mig själv att jag också kan! 

Martina Haag skriver om hur hon, från att ha orkat springa i tolv minuter slutligen springer marathon. Marathon känns kanske lite väl långt bort men milen ska jag klara!

Men precis som Martina så skulle jag också vilja ha en springklubb. Några att springa lopp ihop med och som kan peppa varandra. Dagens uppdrag ska bli att övertala några klasskompisar att springa med mig. Och så kanske jag ska köpa ett nytt träningslinne, ett som inte skaver.