Detta är min fina pappa i raggsockar och träskor med Enock och Agnes.

Enocken saknar jag otroligt mycket. Hon (ja, det är en hon) är ungeför 10 år och världens snällaste katt. Hon är lite för snäll för sitt eget bästa. Hon älskar att kela och låter alla barn bära runt på henne i halsen och dra henne i svansen utan ens ett ljud. Men ibland tröttnar hon och gömmer sig under trappan.

När hon var kattunge var hon ute på ett äventyr som kanske gjorde henne till den trofasta katt som hon är. Hon klättrade nämnligen upp under bilen och åkte med en mil in till Nässjö. När mamma och pappa några timmar senare kom tillbaka till bilen som stod parkerad på torget hörde de jamande och bakom ett däck satt lilla Enock.