För några veckor sedan hade jag körsbärskalas. Från början hade jag ingen aning om vad det var, bara att jag som barn läste i pappas fotoalbum att hans familj ofta hade körsbärskalas. Ända sedan jag såg två svartvita fotografier med finklädda släktingar på stegar har jag velat bjuda in till körsbärskalas.

Utan att, som sagt, veta vad som förväntades av mig bakade jag jordgubbsscones, kokade tevatten och bjöd hem mina vänner att plocka körsbär från alla våra rödprickiga träd. Vi plockade smultron och lite vildhallon också. Lite senare kom Frida och Sara och ännu lite senare kom Malin. Det blev en väldigt mysig kväll och ett lyckat körsbärskalas även att jag, efter lite efterforskningar, fått reda på att vi inte gjorde det helt rätt enligt traditionen.